Den svenska regeringens förslag att höja spelskatten från 18 % till 22 % har skapat omfattande debatt. Målet med höjningen är att stärka de statliga intäkterna, men branschorganisationer och ekonomiska experter varnar för att höjningen kan få oväntade negativa konsekvenser för spelmarknadens långsiktiga hållbarhet och den så kallade kanaliseringsgraden.
Redan nu kan vi som har insikter i spelbranschen se att casinon utan svensk licens har en enorm efterfrågan bland svenska spelare och att målen gällande kanaliseringsgraden är närmast utopiska. Det gör att vi onekligen ställer oss frågan om regeringen endast förvärrar situation och är alltför kortsiktiga i sin strävan efter att öka skatteintäkterna.
Regeringens motiv till skattehöjningen
Enligt regeringens proposition motiveras skattehöjningen med att spelmarknaden har stabiliserats sedan omregleringen 2019 och därför kan bära en högre skatt. Finansdepartementet har beräknat att den ökade skatten skulle generera ungefär 540 miljoner kronor årligen, vilket skulle bidra till statens offentliga finanser.
I ett remissvar anger Folkhälsomyndigheten att man i nuläget inte har några synpunkter på förslaget om att höja spelskatten och att det i nuläget saknas det tillräckligt med forskningsunderlag för att dra slutsatsen att höjd skatt på spel om pengar skulle förebygga spelproblem, eller minska negativa konsekvenser av spelande.
Branschföreningen för Onlinespel (BOS) kritiserar dock detta antagande och menar att effekten kan vara överdriven, eftersom Finansdepartementet har utgått från en oelastisk efterfrågan, vilket underskattar effekterna av en prishöjning på konsumenternas beteende(Final_sv_BOS_27maj).
Risker för kanaliseringsgraden och ökad konkurrens från olicensierade aktörer
En central kritik i rapporten från Copenhagen Economics, som BOS har stöd av, är att höjd skatt riskerar att minska kanaliseringsgraden, alltså andelen spelare som använder sig av licensierade spelbolag.
Copenhagen Economics varnar för att svenska spelare är mer priskänsliga än Finansdepartementets beräkningar antyder. Om priset på spel ökar, kan fler spelare lockas till olicensierade aktörer där kostnaderna är lägre, och konsumentskyddet inte alls är lika starkt.
Rapporten visar att en högre skatt kan förväntas leda till att kanaliseringsgraden sjunker med 1,2 till 2,5 procentenheter, eftersom fler spelare söker sig till utländska spelplattformar där de slipper betala den svenska skatten. Detta skulle, enligt BOS och Copenhagen Economics, minska de potentiella skatteintäkterna betydligt mer än vad regeringen förutspår.
Svenska spelbolags utsikter och lönsamhet
Spelbolag som Kindred, Betsson och LeoVegas har uttryckt oro över att den föreslagna höjningen kommer att pressa deras marginaler och minska deras förmåga att konkurrera på den svenska marknaden.
BOS och Copenhagen Economics menar att många bolag kan välja att minska sina investeringar i Sverige och fokusera på andra marknader där skattebördan är lägre och konkurrensförutsättningarna bättre.
BOS argumenterar vidare att högre skatt kan få negativa effekter på licensierade aktörers ansvar för spelproblem. Eftersom licensierade aktörer i Sverige är skyldiga att följa striktare regler för spelansvar jämfört med olicensierade alternativ, menar de att färre spelare kommer att ta del av ansvarsfulla spelverktyg.
Detta skulle kunna förvärra problemspelandet i samhället. Beräkningar visar att detta kan leda till mellan 591 och 1 247 nya individer med spelproblem, vilket beräknas öka de årliga samhällskostnaderna med mellan 19 och 41 miljoner kronor.
Spelinspektionen och Folkhälsomyndighetens roll
Spelinspektionen har inte gjort några invändningar mot skattehöjningen, men påpekar svårigheterna att förutsäga de långsiktiga effekterna på kanaliseringsgraden och spelproblematiken.
Myndigheten har tillsammans med Folkhälsomyndigheten föreslagit att följa utvecklingen noga för att bedöma hur spelbeteendet påverkas av höjningen.
Slutsats: En delad syn på framtiden för svensk spelreglering
Den föreslagna höjningen av spelskatten har skapat en klyfta mellan regeringens önskan om ökad finansiering och branschens farhågor för spelmarknadens konkurrenskraft. Enligt Copenhagen Economics visar en mer konservativ analys att de förväntade skatteintäkterna, efter justeringar för minskad kanaliseringsgrad och samhällskostnader för spelproblem, kan minska med upp till 40-203 miljoner kronor årligen.
Det är möjligt att skatteförslaget skulle behöva kompletteras med andra åtgärder för att säkra en fortsatt hög kanaliseringsgrad och upprätthålla licensierade operatörers konkurrenskraft gentemot olicensierade aktörer.
Det är tydligt att en skattehöjning inte bara handlar om ökade intäkter utan att en balanserad reglering också kräver att man tar hänsyn till marknadens priskänslighet och riskerna för kanalisering till utländska aktörer. Diskussionen kring skattehöjningens effekter på den svenska spelmarknaden förväntas därför fortsätta att vara intensiv, med olika intressen som söker en hållbar och långsiktigt fungerande reglering.
